Min ledstjärna, mitt allt
Du glädjebringande vännen
I en värld annars menlös och kall
Kan du tar mig till havet, de hinsides haven?
Till en plats bara vi två känner till
Där vi växer och där vi frodas i tystnad
Utan oss och utan andra, utan allt
Utan allt
Länge leve misären
Min ledstjärna, mitt allt
Du glädjebringande vännen
I en värld annars menlös och kall
Du kan mig till havet, de hinsides haven
Till en plats bara vi två känner till
Där vi växer och där vi frodas i tystnad
Utan andra, utan oss, utan allt
Likt en fyrtioårskris i tidig tjugoårsalder
Står det nu klart för mig att svaren, de finnes i mitt blod
Den vätska som skall tömmas ur det hölje
Som försöker hålla samman min menlöse kropp
Och när döden greppar tag i mig
Smeker mig, och så omsorgsfullt vaggar mig till sömns
Ser jag världen som pånyttfödd
Folktom, söndertrasad och brungrå
